

En agronom har kvalificerad kompetens om hela lantbrukssektorn. Det omfattar livsmedelsproduktionskedjan och landsbygdens sociala och ekonomiska utveckling. Yrket är därför bredare än arbete på en enskild gård: agronomer kan bidra med kunskap om produktion, ekonomi, djur, livsmedel, naturresurser och samhällsutveckling.
Agronomer arbetar bland annat med hållbar livsmedelsförsörjning, djuromsorg, biologisk mångfald, landsbygdsutveckling och förnybar energi. Arbetsuppgifterna beror framför allt på vilken av de fem inriktningarna man väljer: djur, ekonomi, landsbygdsutveckling, livsmedel samt mark och växt. SLU beskriver agronomyrket och utbildningens områden.
En agronom kan arbeta med rådgivning inom lantbruk, strategiska utvecklingsfrågor på myndigheter, forskning och innovation. Andra arbetar med miljö- och jordbruksfrågor i företag eller myndigheter. Arbetsinnehållet kan exempelvis vara att analysera förutsättningar för lantbruksproduktion, ge rådgivning, utveckla verksamheter eller arbeta med regler, miljöfrågor och naturresurser.
Agronomer arbetar ofta i ledande befattningar och SLU beskriver yrkesgruppen som eftertraktad på arbetsmarknaden. En agronom med inriktning mot landsbygdsutveckling kan arbeta lokalt, nationellt eller internationellt hos myndigheter, företag och organisationer. Andra roller finns inom företag och organisationer som arbetar med livsmedel, lantbruk eller landsbygdens utveckling.
Den svenska agronomutbildningen har fem inriktningar. Skillnaderna är tydliga och påverkar vilka ämnen och arbetsuppgifter du fördjupar dig i.
| Inriktning | Det här står i centrum |
|---|---|
| Djur | Djurens biologi och behov, regelverk för livsmedelsproduktion samt förutsättningarna för djurhållande företag. |
| Ekonomi | Företagsekonomi och nationalekonomi med fokus på lantbruk, naturresurser och livsmedelskedjan. |
| Landsbygdsutveckling | Samhällsvetenskapliga frågor som agrarhistoria, ledarskap, politik, förvaltning och hållbar användning av naturresurser. |
| Livsmedel | Ämnen som kemi, biokemi, cellbiologi, mikrobiologi, genetik, immunologi, allergi och nutrition. |
| Mark och växt | Biologi, kemi, markvetenskap, växtproduktion, växtskydd, odlingssystem, vattenreglering, jordbearbetning och växtnäring. |
Inom mark och växt går det att profilera sig mot exempelvis växtskydd, växtförädling, mark- och vattenvård, växtnäring samt cirkulära och hållbara odlingssystem. Inriktningarna ger olika vägar in i yrket, från naturvetenskap och produktion till ekonomi och samhällsplanering.
Agronomutbildningen i Sverige är en femårig yrkesutbildning på 300 högskolepoäng. Den omfattar både grundnivå och avancerad nivå, vilket innebär att en separat masterexamen inte behöver läggas till för att få agronomexamen. Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, är det enda lärosätet i Sverige som erbjuder agronomexamen, och agronomprogrammen ges i Uppsala.
Utbildningen innehåller tre obligatoriska agronomgemensamma kurser, praktik för agronomer och ett avslutande examensarbete på avancerad nivå under det femte året. Praktiken kan genomföras hos organisationer, myndigheter och företag inom lantbrukssektorn. Den kopplar utbildningens teori till verkliga arbetsuppgifter och kan ge kontakter i branschen. SLU:s utbildningsplan för agronomprogrammet ekonomi beskriver bland annat den gemensamma strukturen och praktiken.
Behörighetskraven behöver kontrolleras för det program och den inriktning som är aktuell. Kursinnehållet skiljer sig mellan programmen: mark och växt har exempelvis en tydlig naturvetenskaplig profil, medan landsbygdsutveckling huvudsakligen är samhällsvetenskaplig.
Agronomer kan arbeta i lantbruksföretag, rådgivande verksamheter, myndigheter, företag, organisationer och forskningsmiljöer. Roller kan handla om rådgivning, företags- och verksamhetsutveckling, strategiskt arbete, miljö- och jordbruksfrågor, forskning eller innovation.
Arbetsförmedlingen anger att specialist- och rådgivarroller inom lantbruk normalt kräver eftergymnasial utbildning på högskole- eller universitetsnivå. Agronomprogram vid SLU är en vanlig utbildningsbakgrund för sådana arbeten. Arbetsförmedlingen beskriver utbildningsbakgrunden för specialist- och rådgivarroller inom lantbruk.
Den som vill arbeta med forskning kan fortsätta med forskarutbildning, men doktorsexamen krävs inte för agronomexamen. Praktisk erfarenhet från lantbruk, praktik och branschkontakter kan vara värdefulla under studietiden. Även efter examen kan vidareutbildning och kontinuerligt lärande vara relevant när arbetsuppgifter, regelverk och kunskapsområden förändras.
| Uppgift | SLU:s uppgift | Förbehåll |
|---|---|---|
| Jobb inom ett år | 87 procent av dem som har läst till agronom fick jobb inom ett år efter examen. | SLU anger inte vilken årskull eller mätperiod uppgiften gäller. |
| Medianlön efter ett år | 417 700 kronor per år. | SLU anger inte tydligt vilken årskull eller mätperiod löneuppgiften gäller. |
Uppgifterna kommer från SLU:s sidor om agronomprogrammen: jobbuppgiften och löneuppgiften. Lönen påverkas dessutom av arbetsroll, ansvar, erfarenhet och arbetsplats.
En agronom arbetar med frågor som rör lantbruk, livsmedelsproduktion och landsbygdens utveckling. Beroende på inriktning kan arbetet handla om djurhållning, lantbruksekonomi, livsmedel, mark och växt, rådgivning, myndighetsarbete, forskning eller innovation.
En agronom är en akademiskt utbildad specialist på lantbrukssektorn, livsmedelsproduktionskedjan och landsbygdens sociala och ekonomiska utveckling. Yrkesrollen kan därför finnas både nära produktionen och i företag, myndigheter, organisationer eller forskning.
Den svenska agronomutbildningen är fem år och omfattar 300 högskolepoäng. Den innehåller studier på både grundnivå och avancerad nivå, praktik och ett avslutande examensarbete på avancerad nivå.
SLU är det enda svenska lärosätet som erbjuder agronomexamen. Agronomprogrammen ges i Uppsala.
Nej. Agronomexamen fås efter den femåriga agronomutbildningen. Forskarutbildning kan vara ett senare karriärspår för den som vill arbeta med forskning, men är inte ett krav för examen.
Agronomer kan arbeta med rådgivning inom lantbruk, strategiskt utvecklingsarbete på myndigheter, miljö- och jordbruksfrågor i företag och myndigheter samt forskning och innovation. De kan också arbeta lokalt, nationellt eller internationellt inom organisationer och företag.
