tisdag 25 augusti 2026
Dagens namn: Lovisa, Louise
Judas Iskariot var en av Jesu tolv apostlar och den lärjunge som enligt Nya testamentet förrådde Jesus. Han skiljs från andra personer med namnet Judas genom tillnamnet Iskariot. De bevarade källorna ger däremot få säkra uppgifter om hans tidiga liv, familj och bakgrund.
Betydelsen av namnet ”Iskariot” är osäker. En vanlig tolkning är ”mannen från Kerioth”, en ort som förknippas med Juda. En annan hypotes kopplar namnet till latinets sicarius, alltså dolkmän eller lönnmördare. Den tolkningen är omdiskuterad, och det finns inget säkert stöd för att Judas var medlem av seloterna eller Sicarii. Därför går det inte att slå fast att han var den enda aposteln som kom från en annan del av landet än Galileen.
Johannesevangeliet säger att Judas hade hand om lärjungarnas gemensamma penningkassa. Samma text anklagar honom för att ta pengar därifrån, men kallar honom inte ”skattmästare”. Det är en viktig skillnad: källan beskriver ett ansvar för kassan och en anklagelse om stöld, inte en formell titel.
Evangelierna beskriver Judas handlingar på delvis olika sätt, men huvudförloppet är tydligt. Han tog kontakt med översteprästerna och erbjöd sig att överlämna Jesus. Matteus anger att Judas frågade vad han skulle få betalt och att ersättningen blev trettio silvermynt. Markus nämner kontakten och förräderiet, men anger inget antal silvermynt.
Lukas beskriver att Satan for in i Judas innan han tog kontakt med översteprästerna och tempelvakten. Johannes skriver att Judas redan hade förräderiet i åtanke och att Jesus pekade ut honom som den som skulle förråda honom. Texterna ger alltså olika teologiska och berättartekniska perspektiv, snarare än en enhetlig psykologisk förklaring.
| Källa | Hur Judas framställs |
|---|---|
| Matteus | Judas söker upp översteprästerna och frågar om betalning. |
| Markus | Judas går till översteprästerna för att överlämna Jesus. |
| Lukas | Satan far in i Judas innan kontakten med dem som vill gripa Jesus. |
| Johannes | Judas förknippas med penningkassan och beskrivs som någon som redan tänker på förräderiet. |
Evangeliernas uppgifter om de trettio silvermynten ska läsas som en del av berättelsen. Matteus anger inte vilken sorts mynt det var och ger inget modernt valutavärde. Det går därför inte att belägga en omräkning till svenska kronor eller till ett visst antal månadslöner.
Förräderiet ägde rum i Getsemane efter den sista måltiden. Enligt Matteus, Markus och Lukas ledde Judas en beväpnad grupp till platsen där Jesus befann sig. Han identifierade Jesus med en kyss. Kyssen blev därmed det tecken som gjorde det möjligt för gruppen att gripa rätt person.
Johannesevangeliet beskriver händelsen på ett annat sätt. Där nämns ingen Judas-kyss. Judas leder i stället gruppen till platsen, och Jesus träder fram i samband med hans svar. Johannes talar om tempelvakt och andra tjänstemän, medan de synoptiska evangelierna beskriver en beväpnad grupp. Påståendet att alla fyra evangelierna berättar om en kyss är alltså fel.
Matteus, Markus och Lukas placerar gripandet efter måltiden och i Getsemane. Det är också där Judas handling får sin tydligaste praktiska betydelse: han för gruppen till Jesus och hjälper dem att identifiera honom.
Girighet är det motiv som har tydligast stöd i evangelietexterna. I Matteus frågar Judas vad han ska få betalt för att överlämna Jesus. Johannes kopplar honom dessutom till pengar och anklagar honom för att ta ur lärjungarnas kassa. Det räcker däremot inte för att fastställa hela hans personliga motiv.
Evangelierna ger ingen entydig psykologisk förklaring. Lukas använder en religiös förklaring genom att beskriva att Satan for in i Judas. Johannes betonar Judas karaktär och hans redan uttalade förräderi. Senare tolkningar har föreslagit att Judas kan ha varit politiskt besviken eller velat tvinga Jesus att visa sin gudomliga makt, men dessa idéer sägs inte uttryckligen i de fyra kanoniska evangelierna.
Det är därför mer korrekt att säga att Judas motiv är omdiskuterade än att hävda att han förrådde Jesus av en enda säkerställd anledning. Frågor om fri vilja, skuld och gudomlig plan är centrala teologiska teman, men de ska skiljas från historiska uppgifter om vad Judas faktiskt gjorde.
Matteusevangeliet berättar att Judas ångrade sig efter att Jesus hade dömts. Han lämnade tillbaka silvermynten till översteprästerna och tog sedan sitt liv genom hängning. Prästerna använde pengarna till att köpa en åker, Krukmakaråkern, som skulle användas som begravningsplats för främlingar.
Apostlagärningarna ger en annan version. Där förknippas Judas med en åker och beskrivs som att han föll med huvudet före, så att kroppen sprack upp. Även uppgiften om vem som förvärvade åkern skiljer sig mellan berättelserna. Matteus och Apostlagärningarna ger alltså olika skildringar av Judas död och åkern.
Skillnaden är en del av det källmaterial som måste tas på allvar. Den ena berättelsen betonar ånger, återlämnade pengar och hängning. Den andra knyter Judas till åkern och ett fall. Ingen av texterna ger en säker historisk redogörelse för varje detalj i hans slut.
Judas porträtteras inte på samma sätt i alla kristna texter. Judasevangeliet är en icke-kanonisk text som framställer Judas relation till Jesus på ett annat sätt än Matteus, Markus, Lukas och Johannes. I texten har Judas en särskild roll i samtalen med Jesus och hans handling kan förstås som något annat än vanligt förräderi.
Den bevarade versionen finns i en koptisk handskrift i Codex Tchacos, som dateras till ungefär tredje eller fjärde århundradet e.Kr. Handskriften upptäcktes i Egypten under slutet av 1970-talet och blev offentligt uppmärksammad och publicerad i engelsk översättning i april 2006. Texten tros bygga på en grekisk originaltext från andra århundradet, men den exakta dateringen är osäker.
Judasevangeliet visar att Judas kunde tolkas på andra sätt i senare religiösa miljöer. Det är däremot inte historiskt bevis för att Judas i verkligheten handlade på Jesu uppdrag. För den historiska frågan är evangelierna de centrala antika berättelserna, och de kan inte säkert fastställa Judas exakta motiv eller hela hans liv.
Judas Iskariot förrådde Jesus enligt evangeliernas berättelser. Han tog kontakt med översteprästerna och ledde senare en grupp till Getsemane, där Jesus skulle gripas. Matteus, Markus och Lukas säger att Judas identifierade Jesus med en kyss. Johannesevangeliet beskriver inte någon kyss.
Judas gick till översteprästerna och erbjöd sig att överlämna Jesus. Matteus säger att han fick trettio silvermynt. Efter den sista måltiden ledde Judas en grupp till Getsemane och identifierade Jesus, vilket ledde till gripandet. Därefter beskriver Matteus hans ånger och död genom hängning, medan Apostlagärningarna berättar om hans fall på en åker.
Iskariot skiljer honom från andra personer som heter Judas i evangelierna och apostlalistorna. En vanlig tolkning är ”mannen från Kerioth”. Kopplingen till sicarius eller selotiska dolkmän är en alternativ hypotes utan säkert stöd. Det går därför inte att slå fast vare sig hans födelseort eller politiska tillhörighet.
Matteus anger trettio silvermynt som ersättning, men specificerar inte myntsorten eller ett modernt värde. Därför går det inte att belägga en omräkning till svenska kronor, en viss lön eller ett bestämt antal månaders arbete.
Det är en teologisk tolkningsfråga, inte något som kan fastställas som historiskt faktum. Evangelierna framställer Judas som ansvarig för sina handlingar, samtidigt som deras berättelser knyter Jesu död till en större religiös plan. Judasevangeliet ger ytterligare en alternativ framställning, men ska inte användas som bevis för vad Judas faktiskt gjorde.
The Gaming Life – där spelet aldrig tar slut.